Att vara tonårsförälder är inte lätt. Även om föräldrar har gjort det i urminnes tider så spelar det liten roll. För allt förändras. Det är inte samma sak att vara tonåring idag som för 100 år sedan, eller 50, eller 30 år sedan. Det är annorlunda. Och det är också annorlunda att vara tonårsförälder.
Jag har varit på föreläsning. Om det självklara. Och ändå det som upplevs som helt nytt.
När ditt barn blir tonåring.
Ibland helt plötsligt och över en natt.
Jag har fått lyssna på att tonåringens självkänsla läcker som ett såll, att deras självförtroende rasar. Och att det är i tonårstiden som vi genomgår vår största livskris.
Jag har också fått höra, att jag är inte ensam. Det är stökigt att vara tonårsförälder. Det är jättejobbigt att vara tonåring. Det finns de som hävdar att de gått igenom tonårstiden med flera barn och de har inte trotsat alls – ingen kris. Nu vet jag att de är i minoritet, och faktiskt inte de jag ska lyssna på.
För tonåringar som har hormoner som rusar, eller hormonbombningar, som är trötta, ledsna, som har en hjärna som inte har vuxit färdigt helt, som tar risker, saknar koncentration till och från, som inte fullt ut känner empati (med sina föräldrar) och som stundtals lever i ett kaos. Det är de tonåringarna och deras föräldrar som har det helt normalt enligt hjärnforskare och de som har koll, på tonåringar.
Det är sådant som våra tonåringar och tonårsföräldrar behöver höra. Det är normalt. Och det gör det lite lättare när man förstår vad man ska förhålla sig till.
Och våra tonåringar är också helt underbara – glöm inte det. De är kloka, har bra synpunkter, behöver lyssnas på och ska få respekt. Och gränser. Gränser är bra.
Jag har fått höra att det är tonåringens jobb att skapa kaos, för att frigöra sig. Klippa navelsträngen. Och det är vårt jobba, som förälder att stå kvar. Barnen går, frigör sig. Men som förälder står du kvar.
Du finns alltid där.
Jag fick höra en massa andra bra saker också. Fast jag tycker att ni ska gå och lyssna på Christina Stielli (@stielli) själva när ni får tillfälle.
Och Cimon Lundberg (@cimonlundberg), en underbar föreläsning, eller nästan en föreställning faktiskt, där han tog oss med på sin resa genom sina tonår. Modigt, underhållande, sorgligt och mycket kärleksfullt. Tack för att du delade med dig.
Jag tror nog vi kommer klara det här, jag som tonårsförälder och mina två underbara, kloka tjejer som båda ska igenom tonårstiden.
Till er vill jag bara säga:
Det kommer bli stökigt och stundom en skakig resa. Jobbigt. Och ni kommer gå ifrån mig, för att hitta er väg. Jag, jag står kvar. Och finns där när ni behöver. Alltid. Jag är stolt över er – nu, i morgon och alla andra dagar. Jag älskar er <3
Mamma.
